Lelo Ina 3 Rabbit Vibrator Seaweed: test och recension

Lelo Ina 3 i korthet — det här får du

Lelo Ina 3 är den tredje generationen av märkets mest sålda rabbitvibrator. Formen är densamma som förut: en böjd, insticksbar arm för G-punkten och en kortare, fristående arm som ligger utanpå mot klitoris, med två motorer som arbetar samtidigt. Tillverkaren kallar konstruktionen en dubbelverkande massagestav, och det är just samtidigheten som är hela poängen med produktkategorin.

Specifikationen ser ut så här enligt Lelo: kroppsvänlig silikon och ABS-plast, måtten 200 × 65 × 45 millimeter, insticksbar längd 110 millimeter, diameter 37,09 millimeter, vikt 150 gram, tio vibrationsinställningar, ett gränssnitt med fyra knappar, frekvens 60 hertz, litiumjonbatteri på 3,7 volt, två timmars laddtid, upp till två timmars drifttid och upp till 90 dagars standby. Produkten anges vara 100 procent vattentät och stängs av automatiskt efter 20 minuter utan knapptryck. I Sverige säljs artikeln av fem butiker till priser mellan 1 259 och 1 695 kronor, och två av dem hade den i lager vid priskontrollen den 29 juli 2026.

Den här genomgången handlar uteslutande om den ljusgröna varianten med EAN 7350075028304, den färg Lelo kallar Seaweed. Modellen tillverkas i tre färger, och varje färg har ett eget EAN: Coral är 7350075028298, Seaweed är 7350075028304 och Seafoam är 7350075028311. Kopplingen mellan nummer och färg går att läsa ur varianttabellerna hos både Lekosmek och Taboo, och Sexonic anger samma nummer i sitt EAN13-fält på sidan för Seaweed. Funktionellt är färgerna identiska, men flera svenska butiker säljer alla tre under samma produktsida, så kontrollera numret innan du jämför priser.

Vad är en rabbitvibrator, och vad gör Ina 3 annorlunda?

En rabbitvibrator är en tvådelad produkt: en insticksbar del som riktas mot främre vaginalväggen och en yttre arm som vilar mot klitoris. Namnet kommer från att den yttre armen på de tidigaste modellerna var formad som ett kaninhuvud med två öron. Poängen är att båda områdena stimuleras samtidigt utan att du behöver hålla i två produkter, och det är också därför passformen är avgörande på ett sätt som den inte är för en enkel stav: stämmer inte avståndet mellan armarna med din anatomi hjälper inte fler vibrationslägen.

Det som skiljer Ina 3 från en generisk rabbit är främst tre saker som går att belägga i tillverkarens egna uppgifter. Den första är att armarna är fasta i förhållande till varandra — det finns ingen led eller justering, utan vinkeln är gjuten. Den andra är att greppet är av ABS-plast medan hela den kroppsnära delen är silikon, vilket ger en styv botten att hålla i och en mjuk topp. Den tredje är att Lelo anger 30 procent mer kraft än föregångaren och att antalet lägen höjts till tio, vilket är den enda utfästelse tillverkaren gör om att generationsbytet faktiskt märks.

Det som går att konstatera om just kraftpåståendet är att det är relativt, inte absolut. Trettio procent mer än Ina 2 säger ingenting om hur produkten förhåller sig till en konkurrent, eftersom Lelo inte publicerar något mått på amplitud, motoreffekt eller vibrationsstyrka i vare sig produktsidan eller manualen. Frekvensen 60 hertz är det enda tekniska talet om själva vibrationen som tillverkaren skriver ut, och den siffran säger något om vibrationens karaktär — 60 hertz är en jämförelsevis snabb, ytlig vibration snarare än en långsam, djup rumble — men ingenting om hur hårt den slår.

Ina 3, Ina Wave 2 eller Ina 2 — vilken är vilken?

Lelos namngivning på Ina-serien är förvirrande på ett sätt som kostar pengar om man har fel, eftersom två av modellerna har exakt samma yttermått och nästan samma pris.

• Ina 3 — modellen den här texten handlar om. Ren dubbelvibrator med tio lägen, fyra knappar och två motorer som vibrerar.
• Ina Wave 2 — samma kropp på millimetern: 200 × 65 × 45 millimeter, 110 millimeter insticksbart och 37,09 millimeter i diameter. Skillnaden ligger inuti. Den insticksbara armen rör sig i en vågrörelse som Lelo kallar WaveMotion, den har tolv lägen i stället för tio och fem knappar i stället för fyra, och den väger 176 gram mot Ina 3:s 150.
• Ina 2 — föregångaren som Ina 3 ersatte. Det är den modellen de 30 procenten mer kraft och de extra lägena mäts mot.

Skillnaden mellan Ina 3 och Ina Wave 2 är alltså inte storleken, inte materialet och inte heller batteriet — Lelo anger samma laddtid, samma drifttid och samma standby för båda. Skillnaden är att Wave-modellen tillför en mekanisk rörelse utöver vibrationen. Vill du bara ha vibration i två riktningar är Ina 3 den enklare och billigare vägen dit. Vill du ha rörelse ska du inte köpa Ina 3 och sedan bli besviken.

Material och byggkvalitet: silikon upptill, ABS i greppet

Materialfrågan är den enda egenskapen hos en intimprodukt som inte går att kompensera för med vana eller skötsel, och den avgör om produkten fortfarande är hygienisk om fem år. Lelo anger två material för Ina 3: kroppsvänlig silikon och ABS-plast. Det är en ärligare uppgift än den enda materialrad som flera återförsäljare skriver ut, men den kräver en precisering för att bli användbar.

Var silikonet sitter och var plasten sitter

Tillverkaren delar inte upp materialen del för del i sin specifikation, men uppdelningen går att avläsa direkt ur Lelos egna produktbilder: den färgade delen — hela den insticksbara armen och hela klitorisarmen — är silikon, medan det vita, avsmalnande greppet med de fyra knapparna är hårdplast. Det betyder att allt som är avsett att ligga mot slemhinna är silikon, och att plasten sitter där handen håller.

Det är en viktigare uppdelning än den låter. Silikon är ett porfritt material, och en porfri yta går att göra ren eftersom det inte finns mikroskopiska hålrum där rester kan bli kvar. ABS är också porfritt, men det är hårt och tar inte upp kroppsvärme på samma sätt. Konsekvensen i praktiken är att den delen som ska kännas mjuk gör det, medan greppet behåller sin form när du trycker — vilket är själva skälet till att konstruktionen ser ut som den gör. Jämförelsen är rak mot We-Vibe Nova 2, som är helsilikon och därför mjuk även i greppet: mjukare i handen, men samtidigt utan den styva botten som gör att en fast vinkel går att pressa mot kroppen.

Skarven mellan silikonet och plasten är den enda punkten i konstruktionen som förtjänar uppmärksamhet vid rengöring. Övergången är gjuten och sitter en bit ovanför knapparna, och det är där rester av glidmedel samlas om produkten bara torkas av i stället för att sköljas. Eftersom hela produkten enligt tillverkaren är vattentät är det ingen praktisk begränsning, bara en påminnelse om var man ska titta.

Ftalater, ISO 3533 och vad tillverkaren faktiskt skriver

Ftalater är en grupp mjukgörare som används för att göra plast — framför allt mjukgjord PVC — böjlig. Kemikalieinspektionen beskriver dem som ämnen som kan påverka hormonsystemet och försvåra fortplantning, och flera av dem är därför begränsade eller förbjudna inom EU i ett stort antal produkter. Kategorin sexleksaker är återkommande föremål för tillsyn just eftersom den innehåller mjukgjord plast som ligger mot hud och slemhinna.

Här måste beskedet bli precist. Lelo skriver inte ut orden ftalatfri, BPA-fri eller latexfri på produktsidan för Ina 3, och inte heller i onlinemanualen. Det tillverkaren skriver är dels att materialet är kroppsvänlig silikon och ABS-plast, dels att produkten uppfyller den internationella standarden ISO 3533, som Lelo beskriver som en garanti för att produktionsmaterialen är säkra för kontakt med genitalier. Det är en annan sorts utfästelse än en materialdeklaration: den hänvisar till en standard i stället för att räkna upp uteslutna ämnen.

Återförsäljaren Vuxen går längre än tillverkaren och anger materialet som ”100 % Premium Silicone” samt ”kroppssäker och fri från ftalater”. Den formuleringen sägs alltså av butiken, inte av Lelo, och den är dessutom ofullständig på en punkt: tillverkaren anger uttryckligen två material, silikon och ABS-plast, inte hundra procent silikon. Sakligt är butiken ändå på rätt spår i själva ftalatfrågan — silikon kräver inte ftalatmjukgörare för att bli mjukt, eftersom mjukheten kommer från polymerens egen struktur, och ABS är en hård termoplast som inte heller mjukgörs med ftalater. Men vill du ha det svart på vitt från Lelo får du nöja dig med hänvisningen till ISO 3533.

Mått och vikt: 200 × 65 × 45 millimeter och 150 gram

Lelo anger yttermåtten 200 × 65 × 45 millimeter, en insticksbar längd på 110 millimeter och en diameter på 37,09 millimeter. Vikten anges till 150 gram, och manualen preciserar den till weight (only product) — alltså produkten ensam, utan förpackning, kabel och påse. Det är en välkommen precisering; många tillverkare lämnar en viktuppgift utan att säga vad som ingår i den, och skillnaden mellan produktvikt och fraktvikt kan vara flera hundra gram.

Vad de måtten betyder i praktiken går att räkna på. En diameter på 37,09 millimeter motsvarar ett omfång på ungefär 116 millimeter, vilket placerar den insticksbara armen i övre halvan av kategorin men långt ifrån ytterligheterna. Elva centimeter insticksbart är en medellängd som är vald för att nå främre vaginalväggen snarare än för djup — det är en G-punktsprodukt, inte en längdprodukt. Totallängden på 20 centimeter betyder samtidigt att ungefär nio centimeter alltid är utanför kroppen, och det är där både klitorisarmen och handgreppet ska få plats.

Bredden 65 millimeter är måttet mellan de två armarnas ytterkanter, och det är den siffra som avgör om produkten passar. Är avståndet fel för din anatomi kommer klitorisarmen antingen att ligga för högt eller att tryckas ut när den insticksbara delen är på plats. Det finns ingen justering på Ina 3, och det är den enskilt största risken med att köpa en rabbitvibrator utan att kunna prova den.

Ett jämförelseperspektiv sätter måtten i sammanhang. Lelo Ina Wave 2 har exakt samma yttermått och samma insticksbara längd men väger 176 gram, alltså 26 gram mer, vilket är vikten av den extra mekaniken. We-Vibe Nova 2 mäter 217 × 85 × 39 millimeter och är alltså både längre och märkbart bredare mellan armarna, men något tunnare. Att Nova 2 är 20 millimeter bredare är inte en detalj utan hela skillnaden i vem produkten passar.

Tio lägen, fyra knappar och två motorer

Gränssnittet på Ina 3 består av fyra knappar på det vita greppet, och tillverkarens manual namnger dem: en plusknapp och en minusknapp för intensitet, samt två pilknappar för att stega mellan de tio vibrationsmönstren. Det finns ingen separat på/av-knapp — plusknappen gör den tjänsten. Fyra knappar är ett steg enklare än syskonmodellen Ina Wave 2, som har fem, och ett steg mer avancerat än de tvåknappsprodukter som dominerar den billigare delen av kategorin.

Så styrs Lelo Ina 3: upplåsning, start och lägesbyte

Produkten levereras låst för transport. Enligt manualen låser du upp den genom att hålla plus och minus intryckta samtidigt i tre sekunder tills lampan tänds, alternativt genom att ansluta laddaren. Därefter startar du med ett tryck på plusknappen, ökar styrkan med fler tryck på samma knapp, minskar med minusknappen och stänger av genom att hålla minusknappen intryckt. Pilknapparna växlar mellan de tio mönstren.

Här finns en avvikelse i tillverkarens eget material som är värd att känna till innan du blir irriterad på produkten. Avsnittet ”Getting Started” anger tre sekunder för att låsa upp gränssnittet, medan felsökningsavsnittet längre bak i samma manual skriver att du ska hålla plus och minus i fem sekunder om gränssnittet är låst. Manualen anger alltså två olika tider för samma åtgärd. Det praktiska rådet är enkelt: håll knapparna nere tills lampan reagerar, inte i ett bestämt antal sekunder.

Transportlåset i sig är en genomtänkt detalj som fler tillverkare borde ha. En produkt som inte kan starta av sig själv i en väska är både tystare och batterisnålare, och Lelo har dessutom kompletterat med automatisk avstängning efter 20 minuter utan knapptryck. Den gränsen är kort — kortare än den angivna drifttiden på två timmar — och det är medvetet: 20 minuter är en säkerhetsavstängning mot att produkten glöms igång, inte en användningsbegränsning, eftersom varje knapptryck nollställer räknaren.

Hur många av de tio lägena du faktiskt använder

Tio lägen låter mycket, och det är fler än de flesta använder. Lelo beskriver spannet som ett omfång från ett retande mummel till en tillfredsställande puls, men publicerar ingen tabell över vad varje enskilt läge gör — det finns ingen uppräkning av vilka som är jämna vibrationer, vilka som är pulserande och vilka som är stigande, vare sig på produktsidan eller i manualen.

Det som går att konstatera är strukturen: intensitet och mönster är två oberoende reglage. Du väljer mönster med pilknapparna och styrka med plus och minus, och det betyder att antalet kombinationer är fler än tio. Det är en bättre lösning än den vanliga enknappskonstruktionen där varje tryck byter både mönster och styrka på en gång, eftersom du kan behålla ett mönster du gillar och bara skruva upp det. Mönstret i produktklassen är annars att de jämna vibrationerna används mest och att de pulserande programmen provas en gång och sedan sällan igen.

En sak till hör hemma här. Ina 3 har två motorer, en i varje arm, men gränssnittet styr dem tillsammans. Det finns ingen möjlighet att köra klitorisarmen på hög styrka och den insticksbara på låg, vilket är en verklig funktionsbegränsning jämfört med de dyrare produkter som har separata reglage. Vill du ha den sortens kontroll är Ina 3 inte produkten.

Ljudnivån: vad Lelo säger och vad de inte säger

Frågan om hur tyst en vibrator är hör till de vanligaste inför köp, och där måste svaret bli ärligt: Lelo publicerar inget uppmätt decibelvärde för Ina 3, varken på produktsidan eller i onlinemanualen. Det enda tal som rör ljud över huvud taget är frekvensen 60 hertz, och den beskriver vibrationens takt, inte hur mycket ljud den avger.

Återförsäljaren Lekosmek beskriver motorn som tyst i sin produkttext, men det är en butiksformulering utan mätvärde bakom sig, och den ska inte läsas som en specifikation. Sajter som anger ett exakt decibeltal för Ina 3 redovisar antingen en egen mätning eller ett värde utan källa hos tillverkaren.

Det som däremot går att resonera kring är konstruktionen. En dubbelvibrator med två motorer i ett hus där den ena halvan är hård plast har fler ljudvägar än en enkel silikonstav, eftersom plast leder ljud bättre än silikon. Samtidigt sitter båda motorerna inne i silikonkroppen och inte i plastdelen, vilket verkar åt andra hållet. Utan en mätning är det spekulation, och därför lämnas raden tom i specifikationstabellen i stället för att fyllas med ett tal.

Ett praktiskt råd som gäller oavsett modell: lägg produkten på ett mjukt underlag mellan användningarna, och undvik att låta den ligga och vibrera på en hård bordsskiva. Skivan fungerar som resonanslåda och förstärker ljudet betydligt mer än skillnaden mellan två modeller gör.

Vattentäthet: 100 procent — men utan IPX-klass

Lelo anger att Ina 3 är 100 procent vattentät, och manualen upprepar det med tillägget att produkten därför är enkel att rengöra: skölj av, spreja med rengöringsmedel för intimprodukter, skölj igen och låt torka. Tillverkaren skriver också att silikonet kan tvättas med varmt vatten och antibakteriell tvål.

Varför den saknade IPX-klassen spelar roll

Formuleringen ”100 procent vattentät” är en marknadsföringsformulering, inte en teknisk klassning. Lelo anger ingen IP-klass för Ina 3 — varken IPX7 eller något annat värde — i vare sig produktsidan eller manualen. Det är en verklig skillnad mot exempelvis We-Vibe Nova 2, som uttryckligen anges vara IPX7-klassad, eftersom en IP-klass enligt standarden IEC 60529 är knuten till ett bestämt prov: IPX7 innebär nedsänkning till en meters djup i 30 minuter, medan IPX5 bara innebär skydd mot vattenstrålar.

Skillnaden mellan de två är avgörande i praktiken. IPX5 täcker dusch och avsköljning men inte badkar. IPX7 täcker nedsänkning. Att en tillverkare skriver ”helt vattentät” utan att ange klass betyder inte att produkten är sämre, men det betyder att utfästelsen inte går att kontrollera mot ett prov — och det är precis den typen av uppgift som en jämförelse ska redovisa som saknad i stället för att gissa.

Frågan kompliceras dessutom av att en av de svenska butikerna anger en klass på eget bevåg. Taboo skriver ”Vattentålig IPx5: Ja” i sin specifikationstabell. Den uppgiften kommer från butiken, inte från Lelo, och den är strängare än tillverkarens egen formulering. Går man på butiken bör produkten inte sänkas ned i ett badkar; går man på tillverkaren spelar det ingen roll. Vid en sådan konflikt vinner tillverkaren, men avvikelsen är värd att känna till om du specifikt vill använda produkten i badet.

Rengöring, glidmedel och förvaring

Manualens anvisningar är ovanligt konkreta och tål att citeras. Skölj av produkten och spreja med ett rengöringsmedel avsett för intimprodukter, skölj igen och låt torka. Alternativt tvättas silikonet med varmt vatten och antibakteriell tvål, sköljs med rent hett vatten och torkas med en luddfri duk. Lelo skriver uttryckligen att rengöringsmedel som innehåller alkohol, bensin eller aceton aldrig får användas.

Glidmedelsfrågan besvaras lika tydligt. Tillverkaren skriver att handkrämer och silikonbaserade glidmedel kan göra silikonet permanent klibbigt. Det är exakt vad som händer: silikonbaserat glidmedel angriper silikonytan över tid och gör den klibbig och så småningom porös, och en porös yta går inte längre att rengöra ordentligt utan bara att byta ut. Vattenbaserat glidmedel är det enda som inte påverkar materialet. Oljebaserade produkter som kokosolja lämnar dessutom en hinna som är svår att få bort.

För förvaring anger Lelo att produkten ska hållas borta från direkt solljus, aldrig utsättas för extrem värme och förvaras dammfritt och åtskild från produkter av andra material. Den sista punkten är inte en formalitet: silikon som ligger mot vissa mjukplaster kan reagera och bli klibbigt i kontaktytan. Satinpåsen som följer med i förpackningen löser problemet och är skälet till att den finns.

Manualen tar dessutom upp två säkerhetspunkter som sällan står i butikstexterna. Den som är gravid, har pacemaker, diabetes, flebit, trombos eller något annat tillstånd bör rådgöra med vården om risken för blodpropp innan en massageprodukt används. Och produkten ska enligt manualen endast matas med skyddsklenspänning, alltså via den medföljande laddaren och inte via improviserade nätaggregat.

Batteri och laddning: två timmar drift och två timmar laddning

Lelo anger drifttiden till upp till två timmar och laddtiden till två timmar vid 5,0 volt och 500 milliampere. Standbytiden anges till upp till 90 dagar, vilket är den siffra som i praktiken avgör om produkten är laddad när du vill använda den. Två timmars drift är i mitten av kategorin: We-Vibe anger 120 minuter för Nova 2 och laddar den på 90 minuter, alltså samma drifttid men en halvtimme snabbare laddning.

Hur laddas Lelo Ina 3?

Laddningen sker via en medföljande USB-kabel som avslutas i en rund DC-kontakt. Manualen beskriver förfarandet: du för in DC-kontakten i DC-porten i botten av produkten, varpå lysdioden på gränssnittet pulserar under laddning och lyser med fast sken när produkten är fulladdad efter cirka två timmar. När batteriet börjar ta slut blinkar lysdioden rött. Tillverkaren skriver uttryckligen att endast originalladdaren från Lelo får användas.

Laddlösningen är den tydligaste svagheten i konstruktionen sett till vardagen. Ina 3 laddas varken med USB-C eller med en magnetkontakt, utan med en produktspecifik DC-plugg, och det innebär tre saker. För det första finns det en fysisk öppning i höljet, till skillnad från magnetladdade konkurrenter. För det andra fungerar ingen vanlig telefonkabel som ersättare — tappar du kabeln måste du skaffa en ny från tillverkaren. För det tredje är laddkabeln en förbrukningsdel som enligt Lelos garantivillkor faller under undantaget för slitage snarare än under garantin. We-Vibe Nova 2 laddas till jämförelse med en USB-kabel som passar vilken USB-port eller vilket standardnätaggregat som helst.

500 eller 520 mAh — tillverkarens två svar

Här finns en avvikelse i Lelos eget material som förtjänar att skrivas ut. Produktsidan för Ina 3 anger batteriet till Li-ion 500 mAh 3,7 V. Onlinemanualen för samma produkt anger Li-Ion 520 mAh 3,7 V. Det är alltså två olika kapaciteter från samma tillverkare för samma modell, och båda dokumenten är publicerade av Lelo själva.

Skillnaden på 20 milliamperetimmar är fyra procent och saknar praktisk betydelse för drifttiden, men den säger något om hur specifikationer i den här branschen ska läsas. Ett indicium på vilket värde som är det riktiga: syskonmodellen Ina Wave 2, som delar kropp med Ina 3 på millimetern, anges av Lelo till 520 mAh på sin produktsida. Att manualen och den närmast identiska modellen säger 520 medan produktsidan säger 500 gör det rimligt att 500 är en avrundning eller ett skrivfel — men eftersom tillverkaren inte har rättat någotdera redovisas båda värdena i specifikationstabellen nedan.

Det som gäller generellt för litiumjonbatterier gäller också här: kapaciteten faller med antalet laddcykler, och produkten mår bäst av att laddas regelbundet snarare än att förvaras helt urladdad. Standbytiden på 90 dagar betyder att en laddning var tredje månad räcker för att produkten alltid ska vara redo. Lelo anger inte om batteriet går att byta, och manualen slår samtidigt fast att varje försök att öppna produkten upphäver garantin — vilket i praktiken innebär att cellen ska betraktas som fast monterad och att produktens livslängd är batteriets livslängd.

Lelo Ina 3 jämförd med alternativen

Två jämförelser är relevanta: mot Lelos egen dyrare syskonmodell och mot den mest sålda rabbitvibratorn från ett konkurrerande premiummärke. Samtliga uppgifter nedan kommer från respektive tillverkares egna specifikationer.

Mot Lelo Ina Wave 2 — samma kropp, annan mekanik

Ina Wave 2 är den närmaste konkurrenten, och den kommer från samma tillverkare. Måtten är identiska ned till decimalen: 200 × 65 × 45 millimeter, 110 millimeter insticksbart och 37,09 millimeter i diameter. Materialen är desamma — kroppsvänlig silikon och ABS-plast — och frekvensen är densamma, 60 hertz. Laddtiden anges till två timmar för båda, drifttiden till upp till två timmar för båda och standbytiden till 90 dagar för båda. Leveransinnehållet är detsamma: produkt, USB-laddkabel, satinpåse, garantikort och bruksanvisning.

Tre saker skiljer dem åt enligt tillverkaren. Ina Wave 2 har en insticksbar arm som rör sig i en vågrörelse mot främre vaginalväggen — funktionen Lelo kallar WaveMotion — utöver vibrationen. Den har tolv lägen i stället för tio och ett femknappsgränssnitt i stället för fyra. Och den väger 176 gram mot 150, alltså 26 gram mer, vilket är mekanikens vikt. Batteriet anges dessutom till 520 mAh på Wave 2:s produktsida, samma tal som Ina 3:s manual anger men inte samma som Ina 3:s produktsida.

Slutsatsen är rakare än på de flesta modelljämförelser. Är det rörelsen du är ute efter finns det ingen genväg — den funktionen finns bara på Wave-modellen, och Ina 3 kommer aldrig att bli den produkten. Är det inte rörelsen du är ute efter får du samma kropp, samma material, samma batteritid och samma vattentäthetsutfästelse i den enklare modellen, med två lägen och en knapp mindre.

Mot We-Vibe Nova 2 — app, IPX7 och en bredare kropp

We-Vibe Nova 2 är den rabbitvibrator som oftast ställs mot Ina 3 i premiumsegmentet, och de två skiljer sig på ett sätt som gör valet ganska tydligt.

Nova 2 mäter 217 × 85 × 39 millimeter. Den är alltså 17 millimeter längre och hela 20 millimeter bredare mellan armarna än Ina 3, men 6 millimeter tunnare. Materialet anges som kroppsvänlig silikon tillverkad utan ftalater, BPA och latex — alltså både helsilikon och en uttrycklig deklaration av uteslutna ämnen, två saker Lelo inte anger för Ina 3. Kapslingsklassen anges till IPX7, vilket är ett kontrollerbart provvärde i stället för formuleringen ”100 procent vattentät”. Drifttiden anges till upp till 120 minuter och laddtiden till upp till 90 minuter, alltså samma drifttid som Ina 3 men snabbare laddning, och laddningen sker med USB-kabel som passar vilken USB-port som helst. Nova 2 har dessutom appstyrning via We-Vibes egen app, inklusive styrning på distans. Garantin är två år, samma som Lelos.

Det Ina 3 har som Nova 2 inte har är den mindre och smalare kroppen, den styva plastbotten som ger ett stadigt grepp, en publicerad batterikapacitet i mAh och en publicerad vibrationsfrekvens. Det Nova 2 har som Ina 3 inte har är en flexibel klitorisarm som följer med i rörelsen, en verifierbar IPX-klass, en fullständig materialdeklaration, appstyrning och en vanlig USB-laddning. Väljer du på redovisad data och laddningsbekvämlighet vinner We-Vibe. Väljer du på storlek, enkelhet och att slippa en app vinner Lelo.

När butikerna säger emot tillverkaren

Det här är den produkt i sitt prisläge där de svenska butiksuppgifterna spretar mest, och eftersom motstridiga uppgifter i sig är ett resultat redovisas de här i stället för att tvättas bort. Regeln är enkel: säger en butik emot tillverkaren vinner tillverkaren, men avvikelsen noteras.

Taboo anger i sin specifikationstabell vikten 348 gram, laddtiden cirka 300 minuter, användningstiden cirka 90–120 minuter och kapslingsklassen IPx5. Tre av de fyra uppgifterna avviker från Lelo, som anger 150 gram, 120 minuters laddtid och upp till 120 minuters drifttid utan IP-klass. Viktuppgiften 348 gram är sannolikt en fraktvikt eller en vikt inklusive förpackning — Lelos manual preciserar sina 150 gram till att gälla enbart produkten — och laddtiden på 300 minuter saknar motsvarighet i tillverkarens material.

Lekosmek skriver att laddtiden är 120 minuter, vilket stämmer med tillverkaren, men att användningstiden är cirka 90 minuter, vilket är en halvtimme kortare än Lelos ”upp till 2 h”. Butiken anger också sitt eget artikelnummer K8441H.

Vuxen ligger närmast tillverkaren och skriver att två timmars laddning ger två timmars användning, men lämnar samtidigt en materialuppgift som Lelo inte gör: ”100 % Premium Silicone” och ”fri från ftalater”. Butiken anger artikelnumret L8441 och bekräftar att USB-laddningskabel, förvaringspåse och bruksanvisning ingår.

Joyme återger Lelos specifikationslista närmast ordagrant på svenska, inklusive 500 mAh, 60 hertz och 37,09 millimeters diameter, och är därmed den butik vars produktsida är mest användbar som underlag. Sexonic publicerar ingen specifikationstabell men anger EAN13 7350075028304 i sitt datafält, vilket är den kontroll som binder artikeln till rätt färg.

Slutsatsen för dig som köpare: läs specifikationen hos Joyme eller hos Lelo, inte hos den butik som råkar ha lägst pris. Skillnaden mellan 150 och 348 gram är inte en detalj utan skillnaden mellan en produkt du håller med två fingrar och en du håller med hela handen — och i det här fallet är det den lägre siffran som är rätt.

Prisbilden: 1 259 till 1 695 kronor och två butiker med lager

Fem svenska butiker säljer artikeln med EAN 7350075028304. Billigast är Lekosmek på 1 259 kronor, dyrast är Vuxen på 1 695 kronor. Det är 436 kronor eller 35 procents skillnad för exakt samma artikelnummer, samma färg och samma förpackning.

Lagersituationen är minst lika viktig som prisspridningen här. Endast två av de fem butikerna hade produkten i lager vid priskontrollen den 29 juli 2026: Joyme på 1 599 kronor och Vuxen på 1 695 kronor. Det betyder att skillnaden mellan billigaste och näst billigaste faktiskt tillgängliga exemplar är 96 kronor, inte 436. De tre lägre priserna hos Lekosmek, Taboo och Sexonic ligger kvar i flödena på artiklar som var slutsålda, och ett pris i ett flöde för en slutsåld vara är sällan det pris som gäller när varan kommer in igen.

Prisspridningen beror inte på att någon butik säljer en annan variant. Samtliga fem listar artikeln antingen under EAN 7350075028304 eller under ett eget artikelnummer knutet till just Seaweed — Lekosmek använder K8441H, Vuxen använder L8441 och Sexonic använder EAN-numret rakt av. Det handlar alltså om butikernas egen marginalsättning, och i den här prisklassen är det värt några minuters jämförelse innan man betalar.

Priserna i tabellen ovan uppdateras när butikernas produktflöden uppdateras, men kontrollera alltid slutpriset i kassan. Fraktkostnad tillkommer hos de flesta butiker under ett visst ordervärde, och i den här prisklassen ligger båda de butiker som har varan hemma sannolikt över gränsen för fri frakt — vilket gör att de 96 kronorna är hela skillnaden.

För vem passar Lelo Ina 3 — och för vem inte?

Den passar dig som vill ha samtidig stimulering av G-punkt och klitoris i en produkt som är enkel att styra, med två oberoende reglage för mönster och styrka i stället för en enda knapp som byter allt på en gång. Den passar dig som vill ha en styv botten att hålla i och som föredrar en smalare rabbit — 65 millimeter mellan armarna mot We-Vibe Nova 2:s 85. Den passar dig som vill kunna skölja av hela produkten under rinnande vatten, och dig som vill slippa en app helt.

Den passar inte dig som vill ha rörelse och inte bara vibration — där är Lelo Ina Wave 2 rätt produkt inom samma varumärke och med exakt samma yttermått. Den passar inte dig som kräver en publicerad IPX-klass eller ett uppmätt decibelvärde innan köp, eftersom Lelo inte publicerar någotdera för den här modellen. Den passar inte dig som vill styra de två motorerna var för sig. Och den passar inte dig som vill kunna ladda med samma kabel som telefonen: DC-pluggen är produktspecifik och kräver originalladdaren.

En sak till hör hemma i beslutet. Passformen på en rabbitvibrator är individuell på ett sätt som ingen specifikation kan lösa. Måtten 65 millimeter i bredd och 110 millimeter insticksbart är fasta, armarna är gjutna i sin vinkel och det finns ingen justering. Är du osäker på om den geometrin passar dig är det den frågan du ska ställa dig — inte om tio lägen räcker. Ångerrätten vid distansköp är dessutom i praktiken begränsad för den här produktkategorin så snart förseglingen brutits, vilket gör förhandsbedömningen viktigare än vanligt.

Garanti, reklamation och ångerrätt

Lelos produktsida anger två års garanti räknat från inköpsdatum, med tillägget att du kan anmäla ett fel inom den tiden och få en kostnadsfri ersättningsprodukt om du sparat kvittot. Garantivillkoren för EU preciserar att garantin är världsomspännande, att den täcker fel i material och utförande som påverkar funktionen, och att den kräver att du registrerar produktens serienummer på ett konto hos Lelo.

Onlinemanualen för Ina 3 anger däremot ett års begränsad garanti, inte två, och hänvisar till att garantin aktiveras genom att registrera numret på det medföljande äkthetskortet. Manualen är daterad 2021 och beskriver sannolikt ett äldre villkor än det som gäller i dag, men avvikelsen finns i tillverkarens eget material och är värd att känna till om du får manualen i handen och undrar. Vid en konflikt mellan produktsidan och en äldre manual är det de aktuella garantivillkoren på lelo.com som gäller.

Den så kallade tioåriga kvalitetsgarantin förtjänar en precisering, eftersom den citeras flitigt i butikstexter och låter som tio års garanti. Enligt Lelos egna villkor är den inte en garanti utan en rabatt: upptäcker du ett fel efter de två garantiåren, eller saknar du inköpsbevis, erbjuds du 50 procents rabatt på en ny produkt i Lelos egen webbutik. Förmånen kan utnyttjas en gång, är begränsad till fem artiklar per order och undantar paket och Luxe-sortimentet. Du får alltså ingen reparation och ingen ersättningsprodukt, utan en rabattkod — och den gäller bara i Lelos butik, inte hos någon av de fem svenska butikerna ovan.

Läs också undantagen i den ordinarie garantin innan du räknar med den. Den täcker inte kosmetiskt slitage, inte skador orsakade av olyckor, felanvändning eller vanvård, och varje försök att öppna eller ta isär produkten eller dess tillbehör upphäver garantin. Eftersom batteriet sitter inne i ett hus som inte får öppnas betyder det i praktiken att ett urladdat batteri efter garantitiden är slutet för produkten.

Det som däremot alltid gäller är dina lagstadgade rättigheter. Enligt konsumentköplagen har du tre års reklamationsrätt vid fel på varan, oavsett vad tillverkaren utfäster — alltså ett år längre än Lelos egen garanti. Vid distansköp gäller dessutom ångerrätt i fjorton dagar enligt lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Var uppmärksam på att ångerrätten i praktiken är begränsad för hygienartiklar som brutits ur en förseglad förpackning — reklamationsrätten vid fel gäller däremot alltid. Har du frågor om vad som gäller i ditt fall vägleder Konsumentverket via Hallå konsument.